Det var härifrån jag "släppte" min dotter och hoppade sedan själv. Jag är så otroligt otroligt tacksam för att min lilla dotter klarade sig utan en enda skråma, hur hade jag kunnat leva med något annat.....Bara tanken av att hon skulle behövt stå ut med den smärta som jag har genomlidit är hemsk så tankarna när jag låg där efter ryggoperationen va hela tiden "tur att det va jag som hamnade här". Men nu som sagt skall vi lägga alla dessa minnen och starka bilder i ett fack inom oss och börja se framåt mot vårt nya hus. Välkomna till vår resa:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar